De öländska kyrkorna har alltsedan 1600-talets första hälft beskrivits av "upptäcktsresande".
Johannes Haquini Rhezelius († 1666) reste runt hela ön en sommar 1634 och ritade av kyrkor, borgar och gravfält. Enskilda runstenar återgav han nogrannt. Hans bevarade ritningar är fulla av kommentarer över alla iakttagelser han gjorde. Han anses tillförlitlig i sin dokumentation.
Petrus Törnewall vistades på Öland 39 år senare och arbetade på uppdrag av assessorn och fornforskaren Johan Hadorphs vid Uppsala universitet. Hans teckningar är mycket förenklade och har mindre dokumentationsvärde.
Petrus Frigelius i mitten av 1700-talet samt N. I. Löfgren, N. M. Mandelgren under 1800-talet.
Av dessa anses Rhezelius, Frigelius och Löfgren vara dom mest tillförlitliga när det gäller kyrkornas dokumentation. Deras arbeten skall studeras mot bakgrund av att ingen av dessa herrar var kyrkohistoriker eller byggnadsantikvarier i ordens moderna betydelse. Rhezelius uppdrag var att för stormakten Sveriges räkning inventera byggnader, borgar och fornminnen. Det förflutna skulle dokumenteras och glorifieras när nationalstaten formades på 1600-talet.
Härunder exempel på herrarnas olika stilar:
Kyrkoherden och riksdagsmannen Abraham Ahlqvist(1794-1844) dokumenterar Ölands kyrkor på sitt eget personliga sätt 1822-26 i sitt stora verk "Ölands Historia och Beskrifning". Vi får hos honom en inblick i hur förfallet av kyrkorna var en starkt bidragande orsak till rivningsraseriet. Han beklagar dock inte dessa rivningar.
Nils Isak Löfgren, f. 1797, † 1881 var präst och fornforskare. Löfgren var gymnasist i Kalmar och vistades i Vickleby under ferierna 1815-19, där han tjänade till sitt uppehälle som informator. Efter fullgjorda studier i Lund, anställdes han som predikobiträde i Vickleby. Senare som nådårspredikant i Gårdby/Sandby pastorat. Löfgren avtecknade samtliga kyrkor på Öland exteriört och i många fall även interiört. Ragnhild Boström skriver i sitt verk "Kyrkor på Öland" att Löfgrens gärning sammanfaller med 1800-talets stora rivning- och ombyggnadsvåg på Öland.
Hos fornforskaren Niels Månsson Mandelgren (1813-99) uttrycks däremot en "bevarande-av-det-gamla" inställning, som här för första gången dyker upp som begrepp: Kulturminnesvård. Hans genomgång av Alböke kyrka 1848 och återresan ditt 1875 vittnar om detta. Se Alböke kyrka.
