Ölands kristnande sker straks efter Danmarks och Skånes. På den tiden hörde Öland till Lunds ärkestift, som säkerligen förmedlade byggnadskunnandet. Kanske verkade östdanska (skånska) byggmästare på ön. Kyrkoskeppets murkonstruktion i exempelvis Resmo kyrka tyder på danska förebilder. Andra kyrkor visar på ett inflytande från Gotland. Vem byggde dessa kyrkor på Öland? Kanske stormän som återvände förmögna till hemorten från hirduppdrag hos någon kung; dansk, norsk eller svensk.

1100 och 1200-talen var orostider. Vendiska och baltiska stammar härjade vid upprepade tillfällen Öland. Följden blev att kyrkorna byggdes om till små "sockenfästningar" med öst- och västtorn, s.k. klövsadelskyrkor.

Vid medeltidens slut och reformationens införande uppsattes klockstaplar på de öländska kyrkogårdarna. Alla är borta idag.

Kriget mot danskarna på 1600-talet medförde att ett stort antal av Ölands kyrkor plundrades och förstördes. Fienden tog allt av värde. Det berättas att 21 präster togs till fånga och transporterades till Köpenhamn.

Över hälften av Ölands kyrkklockor blev bortrövade. Saken blev inte bättre av att inhemska myndighetspersoner tog vid och utnyttjade ölänningarnas olyckor med spekulation i deras egendom. Samtidigt förstördes hundratals gårdar och hemman på ön.

Under Djurgårdsinrättningen förlamande inverkan förföll många kyrkor på Öland. Vid mitten av 1700-talet hade inte bara kyrkorna förfallit utan man ansåg dom allmänt otidsenliga, mörka och trånga. Församlingarna börjar riva sina kyrkor för att bygga nytt. Orsakerna till detta rivningsraseri brukar förklaras med att kyrkan som institution vid 1700-talets slut får en annan status.

På 1880-talet fanns endast 7, mer eller mindre, intakta medeltidskyrkor kvar av dom ursprungliga 33.

Orsakerna till detta rivningsraseri brukar förklaras med att kyrkan som institution vid 1700-talets slut får en annan status.

Bakom detta skymtar en befolkningsökning och religiös nytänding på ön. Församlingarna blev större, mera plats behövdes i kyrkorna. De gamla medeltida kyrkorna var dessutom ofta i dåligt skick. En rapport från 1774 meddelar exempelvis att Smedbys västtorn, då under ombyggnad, störtar in och anställer stor förödelse i kyrkan.

De nya salskyrkorna byggdes under 1800-talet nästan utan undantag efter ritningar utförda av det dåtida Överintendentämbetet. Dessa ritningar låg som grund för den slutgiltiga utformningen, som mer eller mindre kom att präglas av enskilda byggmästare som eksempelvis Peter Isberg.

Nedan exempel på kyrkbygge under 1800-talet.

Som kuriosa kan nämnas, att de nya salskyrkorna, som avlöste de små medeltida absid- eller klövsadelkyrkorna byggdes upp omkring de gamla murarna. Samma teknik som man hade anvendt på 1100-talet, när stenkyrkan avlöste träkyrkan. Kyrkbyggarna på 1800-talet använde sig i stor omfattning av medeltidens byggsten.

De nya kyrkorna blev både större och framförallt ljusare. De gamla inventarierna från medeltidskyrkan fördes över till de nya salskyrkorna. Senare under 1900-talet har mycket nytänkande inom dokumentation, renovering- och konserveringsteknik gjort sitt till att dagens kyrkor finns med i nutiden och vårdas på ett korrekt sätt av respektive institutioner och församlingar.

Vilken framtid går kyrkorna till mötes nästa millennium? Vi får hoppas att den formas av kundskap och samarbete.