Erik Johan Stagnelius.(1793-1823)
Stagnelius föddes i Gärdslösa, där hans far var präst.
Familjen flyttade till Kalmar 1810, då fadern blivit biskop. Samma
år började Erik Johan sina studier i Lund och Uppsala 1810-1814.
Han flyttade till Stockholm 1815 där blev han kanslist på Ecklesiastikexpeditionen.
Stagnelius avled 1823, endast 29 ½ år gammal.
Han liv präglades av sjukdom, grubbel och olycka. Dikterna är påverka av den gnostiska världsåskådningen och nyromantiken. Hans räknas som en av Sveriges märkligaste skalder, som fått den största uppmärksamheten, efter hans död.
Den del av hans författarskap som i dag inte uppmärksammas är hans dramer. Varav "Torsten Fiskare" utspelar sig på Blå Jungfrun. En uppsättning av detta drama skedde på Dramaten 1987.
Under hans livstid utkom verken: "Vladimir den store" 1817. "Qvinnor i Norden" 1818. "Liljorna i Saron" 1821-22 och "Baccahanaterna" 1822. Efter hans död utkom "Samlade dikter" 1824-26. Flera samlingsverk har utkommit senare. Stagnelius mest kända dikt är: