Konst på Öland

De första teckningarna från Öland är från 1630-talet.

Drygt hundra år senare kommer Carl von Linné till ön. Linné liksom en annan reseskildrare, Carl Jonas Linnerhielm, ansåg att alvaret var sterilt och fult. Linnerhielm skriver: "Öland har ingen medelmåtta, antingen är det ovanligt vackert, eller ovanligt fult."

När det gällde att skildra det öländska landskapet i bild fram till mitten av 1800-talet, var det dock enbart för att dokumentera olika företeelser av antikvariskt intresse.

Johannes Haquini Rhezelius(†1666) tecknade av alla kyrkor, diverse fornminnen och Borgholms slott. Rhezelius fick många efterföljare under 1700-talet och början av 1800-talet.

Rhezelius, 1634 runsten från Bjärby, Runsten socken.

Här ska bara kort nämnas några tryckta verk, med bilder från Öland.

"Svecia antiqva et hodierna" av Erik Dahlberg (1716).

"Brev under resor i Sverige" av Carl Jonas Linnerhielm (1797, 1806 och 1816).

"Ölands historia och beskrivning" av Abraham Ahlqvist, med gravyrer av Nils Isak Löfgren, (1822-27)

"Sveriges märkvärdigaste ruiner" av Michael Gustaf Anckarsvärd (1828-30).

Öland upptäcks av romantikens konstutövare

"Den nya konsten" - impressionister, expressionister och intimister samt en enstaka purist.

Det äldre måleriet var vid 1800-talets mitt mörkt, bruntonat och rikt på detaljer. Motiven var ofta historiska eller berättande, landskapen var storslagna och dramatiska.

I slutet på 1870-talet och på 80-talet, var det var många unga konstnärer som åkte till Paris för att studera de nya idéerna inom konsten. Det var framförallt realismen, impressionismen och friluftsmåleriet som blev viktiga.

Realismen innebar att man skildrade en enklare och sannare bild av verkligheten. Motiven var vanligt folk i olika situationer och naturstudier. Impressionisterna ville i ögonblicksbilder fånga intrycket av rörelse. Det var helheten som var det viktiga, detaljerna suddades ut. Målningstekniken spelade en väsentligt roll som uttryksmedel.

Friluftsmåleriet, betydde att tavlan målades ute i det fria för att få rätt ljus och färg. Tidigare gjordes enbart några skisser utomhus och resten målades inne i ateljéerna.

När denna konst visades i Sverige för första gången möttes den av stort motstånd i etablerade konstkretsar, med Konstakademien i spetsen. De oppositionella konstnärerna ville skapa en motvikt och bildade "Konstnärsförbundet" i Paris 1886. När dessa konstnärer sedan kom tillbaka till Sverige, började de skildra det svenska landskapet på det "franska sättet" med något annorlunda färger och teknik beroende på det kärvare landskapet och klarare ljuset. Ett nationellt svenskt måleri utvecklades.

Albert Theodor Gellerstedt, Per Ekström och Nils Kreuger är de målare som främst kom att förknippas med Öland under denna tid.

Albert Theodor Gellerstedt (1836-1914) kom 1871 till Kalmar och Öland som fyrkonstruktör, och arbetade vid olika fyrplatser fram till 1875. Förutom arkitekt, var han även naturlyriker och konstnär. 1854-60 gick han på akademien och 1862-64 var han i Frankrike för att studera europeisk arkitektur. När Gellerstedt kom till Öland såg han genast det öländska landskapet med friluftsmålarens ögon.

A.T. Gellerstedt, ca. 1870, "Sikavarps kapell".	A.T. Gellerstedt, ca. 1870, "Kvarnrad i Resmo".

Han var framförallt akvarellmålare, en av de främste i Sverige, och målade miniatyrer med motiv från bl. a. Kapelludden, kvarnrader i Resmo och Vickleby samt alvarets vida vyer. Ljuset, luften och skyarna över alvaret intresserade honom mest.

Gellerstedts etsningar blev mer kända än akvarellerna. Till den stora allmänheten nådde han ut genom de träsnitt, som gjordes efter hans teckningar, och trycktes i olika tidskrifter.

Per Ekström (1844-1935) är Ölands förste infödde konstnär. Han kallades allmänt "solmålaren", tack vare sitt stora intresse att skildra färgspelet vid solens upp- och nedgång. Han föddes i en liten stuga på Övre Segerstads malm . Fadern var bygdens skräddare, målare och lanthandlare. Ekström hade tidigt konstnärsdrömmar och fick till slut tillåtelse av föräldrarna att gå sin egen väg.

Efter en tid som målarlärling i Kalmar åkte Per Ekström hösten 1865 till Stockholm. Ekström sökte och kom in på akademins förberedande principskola. Han fortsatte sedan genom akademiens olika kurser. Vid akademiutställningen 1871 hade Ekström med en tavla med motiv från Mellby i Segerstads socken, målad ur minnet.

Ekström blev då uppmärksammad av Karl XV som köpte en tavlan "Höstlandskap i aftonstämning", med motiv från Segerstad. Den tillhör nu Nationalmuseum i Stockholm.

Under Stockholmsåren lärde Per Ekström känna August Strindberg. Strindberg har beskrivit den unge Ekström i romanen Röda rummet. Strindberg berättar om "artisten Sellén", och om hans och konstnärsvännernas bohemiska liv i Lilljans och deras kamp för sin konst.

Efter tio år fick han "Akademiens kungliga medalj". Han lyckades 1876 bl. a. med hjälp av resebidrag från Oskar II, att få ihop så mycket pengar att han äntligen kunde åka till Paris.

Ekström blev kvar i Frankrike i 15 år, delvis boende i Paris och delvis i byn Carolles vid Normandiets kust. Han var mycket fattig under denna tid, men jobbade envist med sitt måleri.

Per Ekström förblev naturalist hela livet, och var ganska oberörd av tidens strömningar.
Runt sekelskiftet började publiken och kritikerna uppskatta det nya måleriet och Ekström var mycket populär. Speciellt hans öländska landskap var omtyckta, eftersom det märktes att konstnären själv trivdes bäst där. Själv sade han: " hade jag inte haft Öland, så hade jag blivit en dålig målare".

Runt 1910 kom den nya expressionismen och intresset för Ekströms konst minskade, även om kritikerna fortfarande uppskattade den. Den behöll sin friskhet. Per Ekström blev över 90 år och målade in i det sista.

Nils Kreuger (1858-1930) föddes i Kalmar och hans familj var välbärgad. De hade ett rederi, som exporterade trävaror. Familjen hade råd att låta honom ge sig in på den ovissa konstnärsbanan.

1874-78 studerade han på Konstakademien. Han var mycket kritisk till undervisningen och fortsatte därför på Edvard Perséus målarskola i Stockholm.

1881 åkte han till Paris. Friluftsmåleriet och impressionismen påverkade honom mest. 1883 var han tillsammans med Rickard Bergh i Holland en tid, varefter han återvände till Paris.

Kreuger målade under denna tid många skiftande motiv. Främst intresserade han sig för de odlade landskapen, människor och djur i arbete samt folklivet.

1883-85 gjorde han sommarbesök hemma i Kalmar och på Öland. 1885 målade han bla."Tattare på Öland", som anses vara ett impressionistiskt mästerverk.

I Paris var han aktiv bland opponenterna, och deltog i bildandet av Konstnärsförbundet 1886. Han var senare även lärare vid deras skola.

1887 flyttade han med sin familj till Varberg. Där utvecklade han under många år tillsammans med konstnärsvännerna Rickard Bergh och Karl Nordström ett speciellt skymningssmåleri. Det brukar kallas Varbergsskolan.
Hösten 1888 reste Kreuger åter till Paris och bodde där i nästan ett år. Han förberedde då sin medverkan i världsutställningen på våren 1889.

1892-93 blev Kreuger inspirerad av Paul Gauguins och Vincent van Goghs konst. Han utvecklar nu ett helt annat måleri, starkt stiliserat, och med stora, klara färgplan. Linjer och prickar i tusch över oljefärgen, blir nu mycket karakteristiskt för hans måleri. Motiven är ofta hästar och kor på alvaret eller vid de öländska stränderna. Detta nya sätt att måla gjorde Kreuger mycket populär.

1896 flyttade så Kreuger för gott till Stockholm. Från och med 1899 tillbringade han åter somrarna på Öland fram till 1915. Han bodde då i Borgholm, som vid den tiden var ett konstnärscentrum. Under vintern gjorde han stora monumentalmålningar på grundval av sina skisser gjorda på somrarna.

Under sina sista år hade Kreuger problem med hälsan. Trots detta arbetade han på in i det sista med små skisser från sina korta promenader runt hemmet i Stockholm. 1928 hade han en retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall. Kritikerkåren var enig och hyllade honom som den största föregångaren för nittiotalsromantiken i Sverige.

Arthur Percy (1886-1976) var föddes i Vickleby på Öland. Som ung for han till Stockholm för att studera måleri vid Konstnärsförbundets sista skola. När skolan stängdes 1908 drog han samma år vidare till Matisse målarskola i Paris tack vare ett resestependium från Prins Eugen. 1909 debuterade A. Percy med sina målarvänner från Matisseskolan på Hallins Konsthall i Stockholm.

Han lät sig tidigt inspireras av Cézanne och Matisse, men utvecklades mer och mer mot det dekorativa måleriet. Trädgårdens blommor och Stora Alvaret på Öland kom att bli de stora inspirationskällorna.

Under 1920-talet blev han konstnärlig ledare på Gävle porslinfabrik. Under sloganet "vackrare vardagsvara" ritade han under fyra decennier bl. a. en mängd uppmärksammade serviser, varav Blå vinranka är mest känd.
Percys konstnärliga gärning utsträckte sig även till textilmönster och
på 1950-talet började han formgiva glas på Gullaskruv glasbruk i Småland.

Konstnärskolonin på Bo pensionat i Vickleby.

Under andra världskriget, då Europa var stängt för utlandsresor, tilldrog sig i synnerhet Öland konstnärers intresse. Det var ljuset som inspirerade. Vickleby och Bo pensionat blev tillhåll för konstnärer, naturvetare, författare, ja allehanda betydande kulturpersonligheter som då verkade.

Måleren Willian Nording (1884-1956), gift med Bo pensionats ägare Maja Uddenberg-Nording var en samlande person i målarkolonin. Han var med och stiftade Färg och Formgruppen samt blev ledamot av Konstakademin 1941.
Hans stilsamma, utsökta målerier gör honom till en sann intimist.

Både William Nording och Arthur Percy var i högsta grad orsak till att så många av den tidens målare kom till Öland. Några stannade bara för en sommar eller två. Många skaffade sig sommarbostad på ön. Gemensamt för dom flesta var att dom tillhörde den intima konstriktningen. Dessa målare gav uttryck för en slags blygsamhet inför dom bestående värden, som en reaktion på första världskrigets brutalitet.

Här skall nämnas grafikern Harald Sallberg (1895-1963), som också målade landskap. Ture Bosin (1894-1983), intimist med ett finstämt måleri främst från Frösslundatrakten. Torsten Palm (1885-1934) och brorsonen Gösta Palm (1907-1954), båda intimister i sin konstutövning.

Birger Ljungquist (1894-1965) gjorde sina konststudier vid Althins målarskola mellan 1917-1919 och fortsatte vid Konstakademien 1919-22. Tiden därefter studerade han i Paris. Birger Ljungquist slog igenom hos "De unga" 1941. Hans öländska måleri dateras från 1940-talets början. 1943 slog han sig ner i Resmo. Hans måleri omfattar landsskapmotiv samt kvinnor i naturen, målat med både naivistiska och romantiska drag.

Vera Nilsson (1888-1979) var en sann expressionist.
Hon utbildade sig som teckningslärarinna vid Tekniska skolan i Stockholm 1906-09 och fortsatte sedan på Valand i Göteborg. Mellan 1911-12 var hon på Académie de la Palette i Paris. El Greco och van Gogh hade avgörande inflytande på hennes måleri.

Seklets politiska händelser präglade henne starkt. Hon skildrade den ölandska naturen på ett helt nytt sätt. Hennes alvarbilder förmedlar en kryllande, ångestladdat oro - man kommer att tänka på de konstnärer som målade av slagfälten från första världskriget.

Axel Kargel (1896-1971) höll under ett halvt sekel till i Borgholm, där han tillsammans med sin hustru utvecklade en kulturell oas i det som kallades Sjöstugan. Under sin stockholmsperiod hade han kontakt med de s. k. Klarabohemerna, där bl. a. poeten Nils Ferlin och författaren Ivar-Lo Johansson ingick. Dessa och åtskilliga andra konstutövare blev trogna gäster hos paret Kargel i Borgholm.

Axel Kargel var en udda målare - en purist. Hans måleri består av åkertegar, sädesfält, trädkronor, husgavlar, hav och himmel i form av färgfält perspektivisk harmonisk ihopfogade.

Stig Södersten (1906-1979), bosatt i Byxelkrok på somrarna , utbildade sig vid Carl Wilhelmsons målarskola 1922 och akademien 1923-1926. Han betraktas som en lyrisk impressionist och blev främst känd som duktig bokillustratör.

Upp

[Tillbaka till meny konst, litteratur & folkmusik]
[Tillbaka till huvudmeny][Innehållförteckning]